Förkylt och förtjusande

Igår var jag och lyssnade på Douglin (som jag tipsat om) live. Människor som lyckas skapa bra musik är få och förundransvärda. Douglin fick fart på "Come and play"-publiken på Alcazar, Nalen, som var gäspiga efter inledningsnumret: gitarrspelande man med förkärlek till moll.
Ännu roligare blev det när det visade sig att gamla bekanta från när och fjärran strålat samman just där. Folkhögskolemusikerbubblan är större än jag trodde.



För övrigt lufsar jag alltjämt i en dimma sedan dunderförkylningen slog ned förra torsdagen. Jag har precis slutat att låta som Bengt Magnusson. I fortsättningen tänker jag nu hålla mig borta från minisyster Marina som varje dag kommer hem med allehanda virus.

Ikväll blir det ytterligare återseenden av riktigt gamla bekanta, denna gång ett par pågar från Malmö som är på Sthlmsvisit.

Veckans plus: Kära återseenden
Veckans minus: Snörvel och deklaration med F-skattesedel! Tack och lov att jag inte är revisor.

Yeah

Har inget annat ord för de senaste dagarna än ovanstående.
Debatten i torsdags gick helt okej (jag var för trött den dagen för att kunna minnas något annat). Panelen kom igång och diskuterade livligt. Jag fick till och med lov att avbryta folk i bästa Lennart Persson-anda. Nu har jag lite blodad tand.

Fredag och födelsedag var en glad överraskning (ja, jag glömde bort det på riktigt där ett tag). Solen strålade, människor var glada, jag åt jordgubbstårta med familjen, extended version, och fick fina presenter. Eller vad sägs om - jag tar mig friheten att skryta lite - en weekend i London? Jag säger det igen: mina syskon är för snälla för sitt eget bästa.

Lördag och solens glada strålar har nu gett oss shortsväder. Som upplagt för grill på verandan. Vänner från Sthlm och Uppsala kom ut på landet, hoppade studsmatta och skålade för växthuseffekten.

Och så blev det söndag igen. Jag fortsätter glida omkring i shorts och äta grillspett. Tog just en cykeltur till sjön och fotade natur. Oh yeah. Men nu åter till vardagens barkiga verklighet och skrivandet. Uppdrag: Pressmeddelande. Ska bara kolla upp hur man gör först.

Sjöng sånger för Silvia

Kära dagbok,

idag har jag sjungit för drottningen. Hon satt på en stol och såg lite trött ut, men vi därframme på scen lade på charmoffensiven och lyckades tillslut få henne att flirta tillbaka.

Jaa ojoj, vilken dag. Världsparkinsondagen, jubileum och Uppsala University Jazz Orchestra underhåller på Parkinsonförbundets årsstämma på Nalen. Att få sjunga solo på ett sådant ställe är bara det en upplevelse (för mig som aldrig ens besökt stället förut). När HM Drottningen sitter på första raden och inspekterar scenen, blir saken definitivt inte mindre nervös. Fotografer och en stor, fet filmkamera och i nyllet gjorde den prestationgsångestfyllda bäst i att ignorera. Men tack och lov gick allt väl. Katastroffalska toner och uppenbara textmissar uteblev. Nästan. Kolla in länken nedan (ge mig en stor eloge för min modighet nu hörni, och ta hänsyn till min förkylda röst, dåliga medhörning, att jag inte övat en enda gång med bandet innan, och allt annat yadayada som egentligen bara är pinsamt att skylla på!):

http://gaia.world-television.com/wtvse/2007/orionpharma/stst5007

Imorgon är en ny dag och då: debatt. Missa inte, hörni! Vi ses kl 16 på Södertörns högskola.

"Artister och varor - in här". Uppsala University Jazz Orchestra äntrar Nalen.