Hade jag kommit ihåg hur otroligt skönt det känns att ha gråtit färdigt, hade jag nog inte väntat så länge med att börja gråta.
Den värsta chocken har lagt sig, till och med hösten känns okej. Vacker, kraftfull, porlande av inspiration. Och "det blir så fint och typ ljust på kvällen", som en kompis sa.
Livet är konstigt, nästan humoristiskt konstigt, men så är det ju för de allra flesta. Det slår en alltid från sidan, precis när man tror att man har koll på det. Även om jag inte har någon som helst erfarenhet av det, kan jag tänka mig att det inte heller är så kul att alltid veta vad som väntar.
Hursomhelst, det verkar som att min blogg återuppstått igen. Sådana helt oförutsedda saker sker alltid nattetid.
Såg just att jag har åstadkommit 111 inlägg här hittills. Det ska firas. Jag ska ta och bädda ner mig i sängen och njuta av en god natts sömn.
måndag, september 3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar