Äntligen måndag?
Tillbaka igen efter en underbar söndag. Lördagen räknar jag inte till helgen, eftersom jag satt och skrev ihop artiklar halva dagen, men söndagen - ack vilken ljuvlig dag. Sol, sommar, träning, studsmatta, bad i kristallklart vatten, fika på verandan och mysig filmkväll. Galet vad jag behövde det.
Nu är arbetsdagen slut och jag ska ta den nyligen reparerade Forden ned till Flemingsberg för en allra sista visit i min älskade lilla studentvrå. Ska packa ihop alla pinaler för morgondagens flytt hem till föräldrarna i Uppsala. Hur länge jag har lust att bo hemma med familjen är oklart.
Med hopp om att Forden håller hela vägen denna gång, och att jag klarar av att ta farväl till Hotellet - vi ses på onsdag!

Kärlek

Äntligen fredag!
Igår var jag iväg till Stockholm igen, på ett litet reportage. Lika härligt som sist att få känna sig som en "riktig" journalist. (Ett högst omedvetet rim) Denna gång intervjuade jag en bekant, knepigt nog, och intervjun övergick efter fyra timmar i ett stort samtal om psykologiska, etiska och teologiska spörsmål.. Mycket intressant och givande!!
Idag hade jag återigen tänkt, lite naivt, att jag kunde ta ut några komptimmar (är uppe i drygt femton nu), men ack så jag bedrog mig - igen. Istället gick jag hem, fem över fem, med sprängande huvudvärk och ett lämnat löfte om att skriva klart de två (!) ofärdiga artiklarna imorgon lördag istället. Suck.

Regnet öser ner. Varför just nu, när jag blivit helgledig (nåja) efter en veckas suktande ut genom fönstret från ett rörigt kontor?

Nu ska jag iallafall sova en liten stund. Kram på er!

(Och en extra liten puss till Cornelia i Amerikat)

Onsdag och helt okej bra.
Jag cyklade milen in till jobbet idag också. Börjar förstå att det har en positiv effekt på mitt humör för dagen!

Tackade ja till höstens utbildning här i Uppsala (ska läsa lite vid sidan av journalistiken i Sthlm) och grejade på med dagens jobb. Börjar komma in i vevan nu. Äntligen.

Dagens grattis går till syster Elin, som just klarat körkortet. GRATTIS!

Dagens minus är att jag blev illa getingstucken på lunchen! :( Såg inte den lille marodören när jag klämde fast väskan under armen för att leta sittplats i solen. AJ. Har inte råkat ut för getingstick sen jag var liten och mindes inte hur ont det gjorde. Varför finns dom små illmenande rovdjuren nu igen?

Imorgon far jag på ännu en tur till Stockholm. Tjohoo. Vi ses där? :)
Godnatt!

Idag har jag haft en BRA dag.
...jag är inte helt säker på om det delvis beror på att jag sänkt ribban för vad som räknas som bra, men jag är iallafall hyfsat glad! :)
Jag tog cykeln imorse och fräschade till kondisen något, någon hade tagit med sig en smaskig kaka till morgonfikat, jag fick en hel timmas lunch - ute i värmande sol dessutom, lönen kom idag (äntligen kunde jag betala mina fasligt försenade räkningar), jag blev klar i tid med det jag skulle (jag blev inte helt nöjd men det berodde på andra faktorer än min egen kapacitet), jag kunde gå hem i tid (fem i 17 till och med), och absolut inte minst av allt: Jag fick ett rejält lyftande samtal strax innan hemgång. DET gjorde allt mitt slit de senaste veckorna värt mödan. Nu vill jag bli journalist igen.
Samtalet var från en nybliven läsare som ville tacka för det jag skrivit, och berätta om hur personen själv var drabbad av det jag tog upp i mina artiklar. Skjutjärnsjournalisten vaknade till liv med ett vrål och ville med en gång använda det enda vapen som finns för att hjälpa personer i den situationen - mediauppmärksamhet. Jag ville gräva, ställa folk mot väggen, skapa opinion, allt för att min nya skyddsling skulle få upprättelse.

Leve yttrandefriheten och demokratin! Ve och fasa för myndighetsmakt och byråkrati.
Tanken med den här bloggen var inte att det skulle vara ett forum för mina politiska åsikter, men det här kommer från det innersta av mitt hjärta: Jag ska definitivt rösta borgerligt i höst.

Innan dess ska jag definitivt sova lite. Fem timmar per natt är inte riktigt tillräckligt om man vill förändra världen med hälsan i behåll.
Godnatt!

Vilket underligt dygn!

Idag blev jag utsänd på en liten tripp till Stockholm över dagen. Det blev snabba ryck och inte så mycket mindre stressigt än vanligt, men o så mycket roligare än att sitta fastkedjad framför en skärm och prata i telefon. Istället fick jag svänga en kameraväska om axeln, boka tågbiljett på faktura och shoppa lunch på Pressbyrån. Idag återfann jag kärleken till jobbet! =)

Igår kväll var jag också iväg på en tripp, en längre sådan. Färdmedlet var mormor och morfars gamla Ford (familjens extrabil), resesällskapet min syster Elin och resans mål Flen.
Men precis när vi svängt ut ur Enköping (typ 3 mil från Uppsala), knakar växelspaken till och går AV.
Vi rullar av landsvägen och in på en liten avfartsväg mellan två gigantiska fält. Så står vi där, två unga rågblonda tjejer med en trasig skrutt-Scorpio, utan mat, med föräldrarna på hundratals mils avstånd och Elin är jättekissnödig. Vi asgarvar.
Sen ringer vi pappa, brorsan, pappa igen, 112, nummerupplysningen, bärgningsfirma, pappa igen. På 10 minuter är han där, Bärgaren med stort B. Han ställer ned verktygslådan, känner på spaken, kikar under bilen och konstaterar snabbt att Forden är bortom all körning den närmsta tiden.
Så han krokar fast bilen och rullar upp den på sitt flak på fem röda sekunder. Vi får hoppa in i lastbilsfören och så kör han oss till närmsta McDonald´s i väntan på morfar som åkt för att hämta upp oss. Resten fixar han, Bärgaren. Och allt med ett vänligt leende på läpparna. Tack för att du gjorde vår katastrof lite bättre!

Kvällen blev lite senare än väntat, natten lite kortare och Ida lite tröttare, men nu är det iallafall HELG och jag tänker njuta av varenda sekund!! Eftersom jag fick cykla milen fram och tillbaka till jobbet idag, ska jag börja med en dusch.

Äntligen fredag! :) weee
Imorgon blir det 50-årskalas i Skärså. Skriver mer på söndag!

10.45
....sitter sedan tjugofem minuter tillbaka i telefonkö för att få prata med en socialchef. Så jag tänkte att jag kunde passa på och uppdatera bloggen när jag ändå inte kan göra så mycket annat!

Idag är det mulet ute och nattsömnen var obefintlig. Men jag är ändå glad, av någon konstig anledning. Känns som att gårdagen var bottensmällen och att allt bara kan bli bättre från och med nu. =)

Ikväll ska jag till kultstaden Flen och hämta upp min älskade & saknade bror.

10:00
Jag stod visst i kö till socialchefen i fel kommun, så nu får jag börja om från början igen. Är det såhär vardagen ser ut för journalister? Hur hinner de som bevakar byråkratin med att skriva något överhuvudtaget?

10:15
Syster Elin ringde och berättade att en fågel flugit in i huset! I morse öppnade jag dörrar och fönster på vid gavel eftersom det fortfarande luktar apa av eldade ägg. Så en liten pippifågel hittade in till vardagsrummet och bajsade på möblerna i förskräckelse.

Nu ska jag ringa socialchefen i rätt kommun. Ha en bra dag allihopa!

Idag har jag haft vad man kallar en "dålig dag". När jag trodde att det inte kunde bli värre! Jobbet får mig att gråta, jag blev illa varse om att jag inte har något liv och när jag kom hem lyckades jag starta en eld på ett par torrkokta ägg...
Jag behöver en kram!
Men nu har jag bara hälften av sommarjobbet kvar. 2,5 veckor.

Glad semesterjulidag!
Är det onsdag eller torsdag? Jag lever en dag före verkligheten. Kanske för att längden fram till nästa helg ska bli uthärdlig.
Dagens tack går till kusin Jonis!, som snällt lånade ut en superproffsig kamera. Du räddade dagens intervju!
Huset är tomt igen. Underbart skönt men fasligt ensamt. Någon som vill komma hit på en trevlig middag?

Godnatt på er! Må lycka nå er.

Helg, ljuva helg!

I lördags samlade jag kraft och tog mig bort från Uppsala för att få lite omväxling. Ett bra beslut, tycker jag.
Stockholm är i och för sig långt ifrån Sveriges bästa rekreationsort, men det finns några smultronställen. Och med rätt människor att umgås med kan det bli toppenbra!
Lördagen tillbringade jag i Farsta strand tillsammans med min "gamla vän" Emelie, & spexarna NT & Tomas. Tomas, som jobbar i strandcafét, var på sitt vanliga charmåspexhumör. Vi andra tre blev underhållna nog för att kompensera det trista vädret (jag som tagit på mig somrigaste linnet).
Söndagen spenderades mestadels i Humlegården, tillsammans med Matilda. Vi hade mycket att ta igen så picknicken blev närmare fem timmar lång..! Mysigt värre dock.

Hemma i Uppsala igen blev jag illa varse om att ingen i min familj tänkt på att jag inte hade någon hemnyckel, utan lämnat huset låst och bommat för att fara iväg till fjällen respektive bekanta i stan. Ilska! Hungrig och grinig lånade jag grannens bil för att åka och hämta hem syster med tillhörande nyckel.

Nu sitter jag på jobbet och ska snart göra dagens sista intervju så att jag kan komma hem och få kanske några timmars sömn, innan nästa morgon gryr. Jag längtar redan till nästa helg!

Puss

Efter en och en halv vecka på jobbet konstaterar jag nu att jag behöver semester.

Haha! Jag är centerpartist! Med hela 61%.
Därefter kristdemokrat med 60%. Fp, M, S, Mp och sist V. DN:s partitest har talat.

(Politiska sympatier brukar inte jag vanligtvis vädra med människor jag inte känner, så känn dig priviligerad hellre än anstött om du inte delar mina åsikter ,)

Jag kan iallafall inte dölja att jag bara ääälskar de gamla goda sederna på Jane Austens 1700-tal, där man fortfarande hälsade artigt, höll bal och öppnade dörrar för varandra (speciellt för oss damer då). Vi människor behöver regler för hur vi ska umgås och har vi inte det blir vi alldeles förvirrade - ska vi pussas på kinden eller kramas eller ta i hand eller bara nicka eller ingenting alls? Hur beter vi oss nuförtiden? Hjälp oss någon!

Jag rekommenderar starkt "Stolthet och fördom" för de män som önskar få en hint om hur man skulle kunna föra sig...nån gång iallafall?

Mat, mat, maaat! Hungern överröstar alla mina tankar. Snart är det dags för lunch på McDonalds, men hinner skriva en liten rad medan jag väntar på att kollegorna ska bli klara...
Måste bara ge mig själv lite cred - jag är så effektiv! Är redan klar med alla dagens uppdrag, så det är nog lugnt att gå hem ett par timmar tidigare. Om jag bara får i mig lite energi nu snart...

Puss så länge

Å viva ITALIEN! Också i finalmatchen valde jag rätt lag att heja på (jag vet, det är ju lätt att säga såhär i efterhand, men jag talar alltid sanning här på blogen!).

Helgen innebar inte så mycket ledigt från jobbet heller. Men igårkväll blev det kalas för Fialotta som fyllde 22 kloka år. Trevlig allsång, alldeles för mycket god mat och, såklart - finalmatchen.

Idag förstod chefen att jag tagit på mig lite för stort ansvar för tidningsproduktionen (lätt att låta bli att oroa sig med bara två journalister på plats, inklusive mig själv!?): "Du behöver inte bära hela tidningen, Ida. Visst får du göra det, men inte om du slutar sova för det" Min chef är rätt omtänksam ändå! I natt tänker jag INTE drömma vinklar, ingresser och pratminus.

Men först ska jag bara, eh, göra klart skivrecensionen jag lovade lämna imorgon...

Heja TYSKLAND. Jag velade länge vilket lag jag skulle hålla på nu när det var dags för bronsmatch. Förlåt mig Portugal, men trots att Tyskland hänsynslöst manglade Sverige för några veckor sen kan jag inte hjälpa att jag håller lite mer på dem. Jag är ju faktiskt av lite tysk härkomst (6% ungefär).
Nu är jag tillbaka i Uppsala igen. Älskar att vandra omkring i en stor villa helt för mig själv (men fick byta kanal under filmen Signs några gånger för att kunna sova också).
Nu ska jag skriva rent anteckningarna efter dagens reportageintervju. Om jag.. lyckas... hålla mig..... vake..........
Godnatt. Varde söndag.

Idag gjorde jag det! Jag cyklade hela milen till jobbet. Skönt, inombords iallafall. Värmen framkallade inte så lite perspiration, men det var det värt!

Jobb, jobb, jobb. Jag drömmer nyheter och intervjuer och rubriker om nätterna... Tack och lov att jag så småningom kommer in i tänket och slipper vara så stressad över allt.
Idag var det tvunget att bli veckans mest effektivaste dag på jobbet men det blev istället veckans kortaste för Felicia och mig (som för övrigt är de enda journalisterna på plats - helt obegripligt hur vi lyckas få ihop en tidning ändå!).
Alla presoner jag intervjuat idag har visat sig vara riktiga långpratare. Vid vissa tillfällen känner jag mig som en psykolog där jag sitter och "mm"-ar i trettio minuter i sträck.

Nu ska jag iallafall iväg till lägenheten i Stockholm för att säga hej på de som är kvar i stan. Trevlig helg!

Se där ja! En dag gick det innan jag misslyckades med ambitionen att skriva varje dag.
Men det hände å andra sidan ingenting av skälvande värde i går. En otrooligt gäspig dag på jobbet och sen filmkväll hos Klara och Gustaf. Jag kan ärligt säga att jag inte minns så mycket mer än att jag var rätt grinig och oförskämd. :/ Min trötthet gick över alla gränser.

Jag blir bara senare och senare till jobbet. Det började med att jag försökte gå upp tidigare för att ta cykeln istället för bilen. Bättre för miljö, mig, min plånbok och skraltiga Forden som jag varje morgon försöker få liv i.
Hur god tanken än är så lyckas jag inte. Idag vaknade jag halv åtta.

Sommaren är ljuvlig! Jag vill bara säga det än en gång, så jag aldrig glömmer bort det. Solen är uppe och värmer hela dagen, fötterna skuttar till av liv när jag går på gröngräset och ytterkläderna kan med fördel lämnas hemma. Till alla er som klagar över att det är för varmt - tänk till en gång och minns vinterns minusgrader, slask, de illröda näsorna och nariga händerna och lätta hjärtat från lite negativitet och gnäll.

Nu ska jag vara ordentlig, vuxen och ansvarstagande. Dags för sängen. Tack och godnatt!
Pst. Heja Italien.

Puss

Tisdag

Här kommer en första liten redogörelse från en dag i mitt tjugotreåriga liv.

Igår började jag mitt sommarjobb som journalist, dagen jag fruktat så länge på grund av min oro att inte räcka till. Med min endast påbörjade journalistutbildning i ryggen skulle jag alltså producera lika bra som de andra duktiga och erfarna journalisterna på tidningen.
Till min förvåning kändes gårdagen och idag faktiskt helt OK. Jag kom mest påläst av alla till redaktionsmötena, levererade hyfsat bra och lyckades till och med få upp en av mina artiklar till morgondagens toppetta.
Men oj, vad jag är trött på att läsa nu. Tidningar, internetinformation, dokument, anmälningar och debattinlägg... Jag har träningsvärk i ögonen.

Efter en lång dag hann jag hem lagom tills ett enormt åskväder kom över mammas och pappas villa ute på den Uppländska landsbygden. Min syster Elin och jag stirrade med skräckblandad förtjusning ut på den mörkblå himlen medan regndroppar stora som golfbollar drämde ned från den.
Sen plingade ett urgulligt gammalt par på dörren: mormor och morfar. Med sig hade de jordgubbar, glass och grädde.

20.00 Jag har nog aldrig sett så många jag känner på Skansens allsång-scen som ikväll. I'm from Barcelona med fem Jönköpingsbekantskaper och Carola med sin crew. Jag kände mig riktigt nöjd med min bekantskapskrets.

23.48 Dagen börjar lida mot sitt slut. Jag ska definitivt säga tack och hej! Alla mina framtida inlägg kommer inte bli såhär långa.

...jaha, nu sitter jag här med min alldeles egen nyskapade blog. Jag som tröttsamt skydde allt var blogar hette för något år sedan!
Jag vet inte om det är sommaren och alla inspirerande intryck som tvingat mig hit, men jag är iallafall övertygad om att blogandet kan vara värd en god chans att pröva.

Jag känner just nu samma glädje som när jag efter en händelserik dag i mitt tioåriga liv tände sänglampan, kröp ner under duntäcket och ur nattduksbordet tog fram penna och den hästbeprydda Dagboken. Men nu har jag förstås inget lås att knäppa ihop mina alldeles privata tankar, med.

Sanningen är ju dock den att det ändå inte skulle behövas, den stora offentligheten slipper ta del av mitt innerstas allra smaskigaste. Trist kanske? Håll utkik, någon dag kanske jag ger bort en liten godbit eller två.

Puss, Ida