Vilket underligt dygn!

Idag blev jag utsänd på en liten tripp till Stockholm över dagen. Det blev snabba ryck och inte så mycket mindre stressigt än vanligt, men o så mycket roligare än att sitta fastkedjad framför en skärm och prata i telefon. Istället fick jag svänga en kameraväska om axeln, boka tågbiljett på faktura och shoppa lunch på Pressbyrån. Idag återfann jag kärleken till jobbet! =)

Igår kväll var jag också iväg på en tripp, en längre sådan. Färdmedlet var mormor och morfars gamla Ford (familjens extrabil), resesällskapet min syster Elin och resans mål Flen.
Men precis när vi svängt ut ur Enköping (typ 3 mil från Uppsala), knakar växelspaken till och går AV.
Vi rullar av landsvägen och in på en liten avfartsväg mellan två gigantiska fält. Så står vi där, två unga rågblonda tjejer med en trasig skrutt-Scorpio, utan mat, med föräldrarna på hundratals mils avstånd och Elin är jättekissnödig. Vi asgarvar.
Sen ringer vi pappa, brorsan, pappa igen, 112, nummerupplysningen, bärgningsfirma, pappa igen. På 10 minuter är han där, Bärgaren med stort B. Han ställer ned verktygslådan, känner på spaken, kikar under bilen och konstaterar snabbt att Forden är bortom all körning den närmsta tiden.
Så han krokar fast bilen och rullar upp den på sitt flak på fem röda sekunder. Vi får hoppa in i lastbilsfören och så kör han oss till närmsta McDonald´s i väntan på morfar som åkt för att hämta upp oss. Resten fixar han, Bärgaren. Och allt med ett vänligt leende på läpparna. Tack för att du gjorde vår katastrof lite bättre!

Kvällen blev lite senare än väntat, natten lite kortare och Ida lite tröttare, men nu är det iallafall HELG och jag tänker njuta av varenda sekund!! Eftersom jag fick cykla milen fram och tillbaka till jobbet idag, ska jag börja med en dusch.

Äntligen fredag! :) weee
Imorgon blir det 50-årskalas i Skärså. Skriver mer på söndag!