Å viva ITALIEN! Också i finalmatchen valde jag rätt lag att heja på (jag vet, det är ju lätt att säga såhär i efterhand, men jag talar alltid sanning här på blogen!).

Helgen innebar inte så mycket ledigt från jobbet heller. Men igårkväll blev det kalas för Fialotta som fyllde 22 kloka år. Trevlig allsång, alldeles för mycket god mat och, såklart - finalmatchen.

Idag förstod chefen att jag tagit på mig lite för stort ansvar för tidningsproduktionen (lätt att låta bli att oroa sig med bara två journalister på plats, inklusive mig själv!?): "Du behöver inte bära hela tidningen, Ida. Visst får du göra det, men inte om du slutar sova för det" Min chef är rätt omtänksam ändå! I natt tänker jag INTE drömma vinklar, ingresser och pratminus.

Men först ska jag bara, eh, göra klart skivrecensionen jag lovade lämna imorgon...