Ojdå! Dagarna flyger iväg och bloggen är en av det massiva berg av viktiga saker som blir lidande. Men nu skärpning. För nu blir det en sån här långdragen fullängdare igen. Orka?

Lördag
Jag tog i från tårna för att hinna med två kalas - Petronellas inflytt/födelsedag i Märsta och nolleavslutningen i Uppsala. Det lustiga är att jag nästan klarade det! Men först missade jag två bussar (jämmer och grämelse), chansade på nästa och hamnade istället i Knutby. Kalaskul, eller hur.
Nästan två timmar sen kom jag iallafall dit jag skulle, hade trevligt i ett par till (lärde mig bland annat ett flertal buggsvängar! och träffade en oväntad bekant - Peppes barndomskompis visade sig vara en trummis jag spelat/sjungit ihop med på en skiva) innan jag hoppade på tåget tillbaka. Dansgolvet på Döbeln var i full gång när jag anlände för att fira att min nollegrupp...vad var det jag sa...vunnit poängjakten! Jag vet, det låter ju urtöntigt, men alltså: Nollas första gången gör man bara en gång i livet.
Nåväl, efter en övernattning hos söta Josefine, åkte jag hem till Bärby för att ta en snabbdusch och packa om väskan innan det var dags för Stockholm igen. Schemat var fullspäckat: återträffar, fika, föreläsningar och en hel massa administrativt rodd.
Först en snabb sväng ut till Rålis för att krama om den saknade Cornelien som anlänt från Washington, och sen till Flemingsberg för häng med gamla kära Södertörnare hela kvällen. En hel sommar skulle (försöka) tas igen.

Måndag
Ont i halsen hade vid det här laget gått över i riktig förkylning, så sjungningen med den underbara Söderskören i aulan på morgonen gick väl sådär.
Upprop och en massa information om kursen med spillran som är kvar av vår klass: 11 (elva)stycken. Mm. Hm. Jaha.
Styrelsemöte med Jouker och fika med Elin drog ut på tiden, så jag missade sista tåget hem till Uppsala. Oups. Men SL kan ibland lösa sådana kommunikationsproblem.

Tisdag
Upprop i Uppsala. Ännu mer information, information, information. Kurslitteratur, ämnesområden, glöm inte!, gruppindelning, schema, introduktion till en identitet som sjuksköterska... Nu började insikten gripa ett hårt tag om min strupe: hur i hela friden ska jag lyckas pussla ihop de två programmen med livet i behåll? Förvirring och identitetskris var ett faktum. Jag trivs ju så bra med den nya klassen och inte minst universitetet här i Uppsala, men vad vill jag egentligen? Mina kurslärare förstod snabbt läget och svarade på mina ingående schemafrågor med en ton av skepticism.
Men när det nya uppdaterade sjuksköterskeprogrammet lite senare invigdes till tonerna av storbandsjazz och med teatershow och gratisbuffé (jag vet, hur ofta har man en tillställning för en sådan enkel sak som lite förändringar i ett program?), glömdes alla bekymmer för en stund.

Onsdag
Ännu tröttare och ännu sjukare orkar jag inte längre tänka på hur en termin med 200-procentig studietakt kommer att arta (eller urarta) sig. Dagens fortsättning på det gigantiska informationsblocket om universitetets organisation, avdelningar, hemsidan och alla bibliotek muntrade inte upp. UpUnet hit och DISA dit. "PingPong" heter vårt nätverk förresten. Ett passande namn för hur jag känner mig just nu.
Jag är i alla fall ett steg närmare att hoppa den här första kursen, som för övrigt inte kommer hjälpa mig nämnvärt i min väg mot en dubbelexamen i medicin/journalistik. Det känns skönt men samtidigt tungt. Min studiehistoria består av ett register med bara avklarade kurser, och jag hade lite kaxiga planer på att låta det fortsätta se ut så.

Imorgon blir säkert en glad dag igen, förutsatt att jag inte vaknar med feber. Reccemottagning i Universitetshuset och sedan gratis middag på Norrlands hela kvällen. Trevligt, jajemän!
Godnatt!!

Pst. Okej, okej. Jag hörde till dem som jag tyckte passade mindre bra i sjukhussvamp, så jag hade inte direkt lust att vara fotomodell under nolle-p. Men för er skull, varsågoda! Jag står något till höger om bildens mitt.