Sömnbrist är supersalvan!
Idag, vände min smått depressiva neggo-vecka. Inte en minut för tidigt. Igårkväll stannade jag vid datorn för att skriva artiklar och ta igen framskjutet pluggande. Då visste jag inte att det skulle dröja ända till 05.45 tills jag var färdig, men utebliven sömn verkade inte bli några som helst problem. Snarare tvärtom! Idag har jag varit speedad som sällan förr, gjort alla saker jag inte haft lust eller motivation till innan, skrattat en hel lunch med tjejerna i klassen, motionerat och känt mig duktig och bra igen.
Trots att bussen var sen som vanligt i morse. Trots att jag därför kom 20 min försent till lektionen. Trots att en spindel försökte krypa under min tröja på lunchen. Trots att jag fortfarande delar rum med min (dock älskade) bror.

Övrigt: Fick tummen ur och startade det länge planerade enmansföretaget i torsdags. *Skrammel av vuxenpoäng*
Dagens plus: Det är fortfarande sommar. Min kusin badade i havet i helgen.
Dagens minus: Uppsala länstrafik. Nu har min kittel runnit över.

Men sedan i söndags har få saker gått min väg... Det är det enda jag märkt sedan landet fått ny ledning (eller har vi det? vem styr kajutan just nu egentligen? de gamla är upptagna med att packa ihop och de nya är upptagna med att planera medan de väntar på att få komma in. Ghahh!)
Nåväl, jag ska inte säga så mycket om de senaste dagarna, för det är bara tråkig läsning. Strul, krångel och besvär. Med teknik, pengar och tidsplanering (tja, rätt uppenbart kanske när jag uppdaterar kl 02.11 onsdag natt?).
Nä, nu måste nåt kul hända snart!

Förväntan blev bara väntan...

I söndags var jag på min allra första valvaka. Erik (som bjudit mig) och jag anlände till kd:s högkvarter för kvällen strax efter utsatt tid och var därför bland de första som kunde sätta sig ned vid de uppdukade borden i Sergel Plazas stora konferensrum. Från våra reserverade platser hade vi perfekt utsikt över de två stora projektorskärmarna som visade TV4 och SVT:s sändningar. Underbart! Det här blir nog en höjdarkväll, tänkte jag.
Vi var fortfarande ensamma vid vårt bord när vi började ta för oss av buffén vi sett fram emot hela eftermiddagen. Den var, om än välsmakande, lite på gränsen till att få kallas buffé... Men nåväl. Folket (engagerade, valarbets-trötta hel- och deltidspolitiker) trillade in, den ena valrapporten avlöste den andra och möttes av applåder alternativt buande och spontana "va!?". Däremellan fylldes sändningarna av de traditionsenliga analyserna. Sorlet fortsatte. Gästerna pratade valkampanj, siffror och distrikt. Allteftersom tiden gick kom jag på mig själv med att vilja gäspa oavbrutet. Inbjuden på finmiddag, omringad av kameralampor och samhällsengagerade debattörer, på politikerårets mest betydelsefulla kväll, satt jag och gäspade. Så fel det kunde bli!

...men sen hände allt på en gång

Klockan närmade sig tio. Drygt tre timmar hade gått sen vi kom och middagens huvudperson, herr Hägglund, hade fortfarande inte kommit. Våra förträffliga platser framme vid scenen var för länge sedan snodda av ett till synes arrogant par (de noterade oss inte varken när vi demonstrativt ställde oss bakom dem eller när jag efter ett tag tog upp min jacka, som de slängt på golvet, och hängde tillbaka den på min stol). Väntan blev nästintill outhärdlig. Men så, när vi tryckt i oss ännu en bit cheesecake och inget mer fanns att hitta på, spreds ryktet om att han var på väg. Vi trängde in oss i folksamlingen vid ingången men lyckades ändå bara skymta de markerade glasögonen och välkammade håret när han äntrade lokalen tillsammans med ett team av kamerafolk. Ungefär samtidigt som Hägglund påbörjade sitt tal till kd-folket gjorde Persson entré på sin egen valvaka och gav det efterlängtade beskedet om vem som kunde se sig som vinnare av valet (vilket i skrivande stund inte är någon hemlighet längre). När tillslut även gästerna på vakan fått höra nyheten, förvandlades plötsligt den dämpade middagen till ett vilt partajande. Alla 30 minus vrålade diverse småtöntiga ramsor om att de lyckats pensionera Persson, folk hoppade upp på stolar och bord och dansade segerdanser till "I'm so excited" och andra storslagna partyhits. I ett nafs var alla 30 plus som bortblåsta. Kusligt, funderade nästan på om vi blivit "left behind".
Men det struntade kidsen i. Vi (jag inkluderar naturligtvis mig själv i 30 minus-skaran) vandrade vidare ned till fontänen vid Sergel för några uppfriskande dopp framför kamerorna. Det var fritt fram för den som ville göra bort sig i TV, och chansen togs. Vad sägs om att flasha sig med ett par blöta, vita kallingar i direktsändning?
Som en god opartisk journalist stod jag vid sidan och iakttog spektaklet...även om jag var lite sugen på att göra dem sällskap i den ökända pölen. :)
Mitt i folkskaran stod en lång, vithårig man med båda pekfingrarna instoppade i öronen och följde uppmärksamt alliansens ungdomsförbundares ljudliga badande.
Hur kunde jag lämna kameran hemma?

En underlig men trevlig kväll blev det iallafall. Och jag kan inte låta bli: grattis Sverige! Äntligen nytt folk på rummen i maktens korridorer.
Godnatt.

Evreka! Jag ska bli forskare!
I förrgår följde jag med min klasskompis ned till en av skolans labkorridorer, där hon jobbar som forskarassistent. Inne i de små rummen stod bänkar och hyllor belamrade med komplicerad apparatur, pipetter, glasbehållare och petriskålar märkta med små tejpbitar för att noggrannt hålla innehållet - små muterade maskar eller kanske bakterier - isär. Från kylrummet spred sig en vag, unken doft.
Luften i labrummen stod nästan still. Här hände det spännande saker, men långsamt. Mycket långsamt, och med millimeterprecision. Jag blev kär.

Men åter till vardagen: Idag kom min efterlängtade laptop! Äntligen kan jag bli helt mobil :) Får bara se upp så jag inte blir teknik-stressad...
Nåja, morgondagen tar nog hål på det i så fall. Då blir det nämligen en musiktripp till Falun med Micke Fhinn & team. Skönare människor får man leta efter!

Inte konstigt att de från Barcelona är populära - de vet vad publikkontakt innebär. På riktigt. Glada sånger om lågstadielivets ups and downs tillsammans med sköna sjuttiotalsoutfits, ballonger, såpbubblor och telefonkatalogskonfetti, gjorde kvällen till ett enda stort barnkalas. (Ja, jag är lite partisk förstås men det kvittar nog i det här fallet :)

Söndagskvällen blev också en resa tillbaka i tiden; hela familjen samlade sig kring köksbordet och spelade spel, åt popcorn och blev galna. Mys! Vissa stunder längtar jag till åren då man levde lycklig i okunskap om vad skattejämkning, kurslitteratur, partipolitik och hemtentor var. Suck. Mer lek till folket..!
Imorgon lämnar min älskade lillasyster Sverige för fem månader hos barnen i Kenya. Usch, vad ledsamt. Nu får jag leta surrogatsystrar som kan låna ut en axel eller två för mig att luta mig mot mot tills hon kommer tillbaka...

Jag kommer nu försvinna ett tag från bloggvärlden till förmån för långa stunder i diverse universitetsbibliotek, på seminariediskussioner, med uppsatsskrivande och i föreningsliv.
Men håll till godo och må väl tills nästa rendezvous :)

1) Barnkalas! 2) Fr Barcelona/Jönköping: Galna goingarna Tina & Olof Gardestrand (typ nygifta!) och till höger en hänförd fotograf med en något lustig grimas...

Ny frisyr = ny bild

Igår var den årliga storslagna välkomstceremonin för alla nya Uppsalastudenter (=recentiorer). Jag och mina klasskompisar blev översköljda av lappar från politiska partier, diverse företag och annat. Här finns allt man nånsin skulle komma på tanken att önska, och naturligtvis lite till: Roddförening, aikido-förening, teaterförening, filmförening, studentorkestrar, körer och kristna studentföreningar i massor.

På kvällen hade Norrlands sin reccemiddag, bjöd på chili con carne och underhållning av Norrlands kör och jazzorkester. Kul! Ännu fler föreningar att bli indragen i om man så skulle vilja och ha tid - vilket jag tyvärr inte alls har. :( Jag har faktiskt inte ens tid att gå på mina föreläsningar... idag hade jag den första här i Uppsala, men var tvungen att stanna hemma för att hinna läsa på till en diskussion med journalisterna i Sthlm.

Nåväl, nu är det helg igen! :) Ska försöka stanna hemma så mycket som möjligt så jag hinner umgås med lillstrumpan innan hon åker iväg till Afrika! (Men I'm from Barcelona på V-Dala imorrn kväll missar jag inte...)
Godnatt!