...fortsättning på föregående inlägg

Mitt liv är alltför ofta väldigt komiskt. Lite som en sitcom.

Det enda positiva jag kunde komma på efter att ha insett fakta - jag skulle inte komma med planet, få boka om till nästa dag för en kostnad av 700 kr, missa musikalen, fixa ett engångs-pass för 1000 kr och tillbringa en natt hos någon halvt bekant i Västerås - var att jag kanske kunde förgylla någons tråkiga vardag med min historia.

Men. Det slutade, precis som i alla bra sitcoms, rätt gott ändå. Efter att ha blivit erbjuden gemytligt uppehälle i Surahammar av en tjej som är inneboende hos mina föräldrar, fått återuppleva småstadsliv med radhus och Folkets Hus-biograf, sovit gott, fått flyga iväg till London, hänga med syskonen och gå på musikalen en dag senare, var det mesta bra igen. Det enda som inte mådde bra var min plånbok, men eftersom pengar är en världslig sak bestämde jag mig för att strunta i det.

Knorren på slutet (ni vet det som visas efter sluttexterna i "Vänner") utspelade sig på flygplatsen Stansed på måndagen. Vi stod i kö för att, med en kvarts marginal, checka in för hemresan och pratade intensivt med en annan svenska som stressat dit för att hinna med samma plan. Plötsligt inser vi att vi står ensamma kvar i kön och att check-in har stängt. What!? Svenskan har tydligen fattat och förklarar att det jobbiga tjutet vi ignorerat (i London är det ju alltid något som låter), var ett brandlarm. Alla skulle evakueras. Jag, som hade bråttom hem för att hinna till en arbetsintervju jag redan ombokat två gånger, fick se mig besegrad av ödets ironi.

Borttappad syster återfunnen.

Sevärd.

Snyggt.

Picadilly circus erbjuder mycket för cruisaren.

...här en tvättäkta Lamborghini. Kommentar, Hanna?

Redo och på väg mot shopping.

Evakuering av Stansed airport.