Jag ser allt. Det röda kortet ligger kvar på fällbordet, under tidningen som han just läst klart. Men killen verkar helt lost, går bekymmerslöst iväg mot tågdörrarna och hoppar ut på perrongen.
Jag skakar på huvudet, går fram till bordet, lyfter på tidningen och tar med mig kortet ut på perrongen för att småspringa ikapp den långbente killen. Ett pendelkort är ju värt tusenlappar, tänker jag medlidsamt och ser framför mig hur lättad han ska bli när jag viftar med kortet under näsan på honom.
Men.
Det var inte min dag att bli hjälte. Efter att ha följt efter honom likt en förnöjd stalker till andra änden av stationen, och tillslut lyckats fånga hans mp3-bedövade uppmärksamhet, säger han med ett mättat leende:
- Eh, det där är bara en engångsbiljett. Men tack ändå.
Dagens plus: 1) Har haft en underbar halvdag i Näsby med Nelet och tofsisen Sam 2) Jag är numera en medlem av Uppsala Universitets Jazzorkester! :)
Dagens minus: Min övertro till tidens förmåga att räcka till. Eftermiddagens tre fika och två möten blev till ett möte över telefon. Till våren ser jag fram emot 150% plugg och daglig tågpendling (2h enkel väg) i kombination med oräkneliga styrelse,- förenings,- musik,- och redaktionsengagemang på två orter. Kallas det ambition eller självmordförsök? Jag behöver hjälp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Och jag som tänkte fråga dig om du ville sjunga i spexorkestern... ska inte bidra till "självmordsförsöket" :) Jazzorkester låter ju helskoj! Ses på tisdag i bibblan, vännen, simma lugnt!
Ida, är det du??? Haha, fattade inte det först! (Såg inte att det var du på fotot) Hoppas det går bra med studierna! Kram
Jenny: Jag har faktiskt tänkt tanken. Räcker det om jag är med på genrepet? ;)
Emma: Ja, det är jag :)
Skicka en kommentar