Ja, hörni, så här ligger det till: Jag har tröttnat på den här bloggen.
För precis ett år sedan startade jag denna digitala dagbok. Då var det resultatet av ett uppdämt behov att få berätta om mitt dagliga liv. Om mitt bländande artikelskrivartempo, hjärtevärmande läsarrespons, ångest och vilda fåglar i vardagsrummet. Jag kunde komma hem till det tomma huset efter långa dagar på redaktionen, skriva av mig all glädje, ilska och en och annan rolig anekdot jag klurat fram bakom ratten.
Att blogga är ett suveränt sätt att öva sitt skrivande på. Ett suveränt sätt att låta avlägsna vänner få ta del av ens vardag utan att behöva ringa och berätta samma historier om och om igen. Lite opersonligare, men smidigt.
Så bloggen fyllde sin funktion. Nu är dock det uppdämda behovet fyllt. Jag har huset fullt av människor jag kan berätta roliga anekdoter för, dela min glädje och ilska med. Jag har lite tid och lust att sitta framför datorn och klämma fram långa, genomtänkta återberättelser. Jag har facebook och Jaiku.
Mitt avbrott här beror alltså inte på desperata och larviga pikar om att blogg är gammalt och ute. Hade jag brytt mig om trender hade jag aldrig startat bloggen, eftersom det var ute redan då. Men för att förebygga meningslöst hamrande på F5 förklarar jag härmed denna blogg vilande på obestämd tid.
Vi ses på facebook och Jaiku.
Med kärlek,
Ida
onsdag, augusti 1
onsdag, juli 11
La vida en Costa del sol
Jag älskar Spanien, och jag hatar Spanien.
För en och en halv vecka sedan flög jag och syster till Malaga. Vi var bjudna på bröllop i Benalmadena (en by några mil från Malaga) och passade på att åka dit och sola en vecka i samband med det. Resan gick bra. Det första dygnet njöt vi av värmen, att bli omhändertagna av de helsköna brudparet och den bokade ateljévåningen som visade sig vara riktigt fräsch.
Veckan visade sig dock bli mer än strandhäng med vykortsvyer och glass i solen. Ett självklart inslag på mina utlandsresor, lika självklart som myggen i de norrländska sommarskogarna, är dramatik. De följande 4 dagarna hann jag vara med om:
För en och en halv vecka sedan flög jag och syster till Malaga. Vi var bjudna på bröllop i Benalmadena (en by några mil från Malaga) och passade på att åka dit och sola en vecka i samband med det. Resan gick bra. Det första dygnet njöt vi av värmen, att bli omhändertagna av de helsköna brudparet och den bokade ateljévåningen som visade sig vara riktigt fräsch.
Veckan visade sig dock bli mer än strandhäng med vykortsvyer och glass i solen. Ett självklart inslag på mina utlandsresor, lika självklart som myggen i de norrländska sommarskogarna, är dramatik. De följande 4 dagarna hann jag vara med om:
Ett bilinbrott (jag blev av med min älsklingskamera värd ca 10 000 kr, syster sin mobil och plånbok).
En bilkrock (spanjorernas trafikvett är nästan humoristiskt).
En nära-döden-upplevelse instängd i en liten hiss som fastnat (spanjorernas säkerhetstänk är...osvenskt).
Jag är glad att vara hemma i lugna, tråkiga Svealand igen. Även om det regnar och är kallt.
Av ovanstående skäl har jag inga egna bilder på resan att lägga upp här, så jag får låna av syster.
Söndag kväll: Fortfarande glada och förväntansfulla på första promenaden i Benalmadena.
Månen såg större ut därnere av någon anledning.
Utsikten från hotellet.
Måndag: Stranden. Vykortsmotiv som sagt, men ack så förrädiskt. Tjuvarna väntar runt hörnet. :(
Onsdag: José och hans kompis visade oss Malaga/Benalmadena/Torremolinos by night.
På vägen blev vi påkörda, men tack och lov var bilen det enda som fick men av det.
På vägen blev vi påkörda, men tack och lov var bilen det enda som fick men av det.
Torsdag: Get-to-know-eachother-middag med brudparets vänner...
...poolhäng...
...discobowling...
...och annat skoj.
Lördag 070707: Dagen D. Båda sa ja.
Snyggisarna herr och fru Montanya.
På spanska bröllop dansas det ordentligt. Arriba! Så småningom kom även svenskarna igång. "Mitt stora, feta, spanska bröllop" kunde bli filmen om den här dagen.
Söndag, någonstans i Spanien: En rund skylt med två röda streck igenom är betydelselös.
Söndag kväll: I Marbella finns det många lyxiga tillhåll, det ena mer skrytsamt överdådig än det andra...
...men det var ändå ägaren till den här lilla jollen som vann tävlingen om att lyckas dra flest tjejer.
lördag, juni 30
Siesta
Jag låter bli att be om ursäkt för den dåliga uppdateringen här. Det är sommar. Dessutom har ju ni, som faktiskt brukar läsa, bättre saker för er än att hänga här och har antagligen inte ens märkt av något!
Trots det fortsätter spännande saker att hända (javisst, tro det eller ej...) i världen. Jag har, i ärlighetens namn, påbörjat en massa små reflektioner över allt från den "socialt handikappade" hårdrockaren till de skrämmande bombförsöken i London. Men varje gång kom den där prestigen smygandes och så kändes det precis som det gör varje dag resten av året. Så jag lade ner och försökte koncentrera mig på att njuta av sommarlov istället. Tills skrivandet skulle kännas som något mer än bara skola och jobb i alla fall.
Just nu är golvet i mitt stora rum täckt med högar av kläder. Jag kan bara inte välja bort något. Men resväskan hintar tydligt till mig att det är läge att prioritera, så några linnen, klänningar, shorts och ett par FLIPFLOPS får räcka. I Spanien är det ju varken Sommarsverige-mulet, Sommarsverige-regnigt eller Sommarsverige-kallt just nu. Trettiosju grader däremot. :)
Om 14 timmar flyger vi. Och ja, jag har ett giltigt pass med mig i väskan denna gång.
Om 14 timmar flyger vi. Och ja, jag har ett giltigt pass med mig i väskan denna gång.
Jag återkommer med bilder från en spansk solstrand.
onsdag, juni 20
måndag, juni 11
Jag borde skaffa mig en bildblogg istället
Fredmans: Majs. Med slät hy.
The Kamprads. Falsett, vackra melodier och en xylofon.
(Mats och) Josefine. Liten tjej, STOR röst. Vill också kunna spela gitarr sådär.
Hagaparken: Världens bästa Matilda och jagfredag, juni 8
Jag behöver mera barn i mitt liv!
Idag, när jag satt på pendeln och var trött och sur över att inte fått sommarlov än, hoppade en liten kille med en liten trähäst på tåget. Bakom de stora glasögonen skymtade stora tårar. Bredvid honom satte sig en äldre dam, moster eller faster eller vad det nu var, och för henne berättade han hela historien:
- Joo, min trähäst har gått sönder (snyft)... Jag gjorde den i slöjden, men sen glömde jag den ute på skolgården och nu är den såhäär...(snyft), sa han och visade hur smutsig och naggad i kanterna den var efter att någon antagligen råkat sparka på den.
Den snickrade träsaken var hans sorg. Alla mina egna bekymmer torkade till små korn och blåste ut genom fönstret.
Imorgon ska jag banne mig få lite sommarlov iallafall. Från klockan tolv och framåt ska det firas.
Idag, när jag satt på pendeln och var trött och sur över att inte fått sommarlov än, hoppade en liten kille med en liten trähäst på tåget. Bakom de stora glasögonen skymtade stora tårar. Bredvid honom satte sig en äldre dam, moster eller faster eller vad det nu var, och för henne berättade han hela historien:
- Joo, min trähäst har gått sönder (snyft)... Jag gjorde den i slöjden, men sen glömde jag den ute på skolgården och nu är den såhäär...(snyft), sa han och visade hur smutsig och naggad i kanterna den var efter att någon antagligen råkat sparka på den.
Den snickrade träsaken var hans sorg. Alla mina egna bekymmer torkade till små korn och blåste ut genom fönstret.
Imorgon ska jag banne mig få lite sommarlov iallafall. Från klockan tolv och framåt ska det firas.
torsdag, juni 7
Usch, min lärare var på dåligt humör idag. Sista seminariet för sommaren och hon sågar allas våra texter totalt. Tack.
Men i morse premiärade jag rullskridskorna. Åkte med klänning och handväska till arbetsintervjun. Snyggt. (och intervjun gick bra)
Fler alternativa färdmedel blev det efter skolan - fick åka taxi eftersom alla ledningar trillat ner i Älvsjö. Oh well, det är ju (nästan) sommarlov. Fick lära känna en AT-läkare, en klinisk prövningsledare och en sjuksyster från Karolinska på köpet, inte så illa. :)
Ps. Astrid Lindgren föddes inte alls den 6 juni. Hmpf! Att jag lät mig luras...
Men i morse premiärade jag rullskridskorna. Åkte med klänning och handväska till arbetsintervjun. Snyggt. (och intervjun gick bra)
Fler alternativa färdmedel blev det efter skolan - fick åka taxi eftersom alla ledningar trillat ner i Älvsjö. Oh well, det är ju (nästan) sommarlov. Fick lära känna en AT-läkare, en klinisk prövningsledare och en sjuksyster från Karolinska på köpet, inte så illa. :)
Ps. Astrid Lindgren föddes inte alls den 6 juni. Hmpf! Att jag lät mig luras...
onsdag, juni 6
Grattis Sverige!
Ja, må du leva - på denna dag fick vi Gustaf Vasa som kung, Astrid Lindgren till världen och Sveriges landslag vann med 5-0 över Island i kval. Yey! Ikväll hängde jag på grabbarna och svulstade med chips (!) och söta drycker framför TV:n (chips smakar så mycket bättre om man äter det högst en gång per år), efter en lång dag med picknick i Stadsparken, beachvolley och bad. Men nu åter till matchen och lite förmaningar från en som vet bättre:
Nej, hörni, "andra sidan är ni klara" är inte det enda man kan ropa när man hejar på sitt lag.
Nej, hörni, Zlatan är inte världens frälsare (även om han kan hoppa högt jämfota och se cool ut i backlick). Kom igen, vem med någorlunda självdistans ligger och låtsas att han har ont efter att ha snubblat på sina egna fötter?
Nej, hörni, "andra sidan är ni klara" är inte det enda man kan ropa när man hejar på sitt lag.
Nej, hörni, Zlatan är inte världens frälsare (även om han kan hoppa högt jämfota och se cool ut i backlick). Kom igen, vem med någorlunda självdistans ligger och låtsas att han har ont efter att ha snubblat på sina egna fötter?
tisdag, juni 5
...fortsättning på föregående inlägg
Mitt liv är alltför ofta väldigt komiskt. Lite som en sitcom.
Det enda positiva jag kunde komma på efter att ha insett fakta - jag skulle inte komma med planet, få boka om till nästa dag för en kostnad av 700 kr, missa musikalen, fixa ett engångs-pass för 1000 kr och tillbringa en natt hos någon halvt bekant i Västerås - var att jag kanske kunde förgylla någons tråkiga vardag med min historia.
Men. Det slutade, precis som i alla bra sitcoms, rätt gott ändå. Efter att ha blivit erbjuden gemytligt uppehälle i Surahammar av en tjej som är inneboende hos mina föräldrar, fått återuppleva småstadsliv med radhus och Folkets Hus-biograf, sovit gott, fått flyga iväg till London, hänga med syskonen och gå på musikalen en dag senare, var det mesta bra igen. Det enda som inte mådde bra var min plånbok, men eftersom pengar är en världslig sak bestämde jag mig för att strunta i det.
Knorren på slutet (ni vet det som visas efter sluttexterna i "Vänner") utspelade sig på flygplatsen Stansed på måndagen. Vi stod i kö för att, med en kvarts marginal, checka in för hemresan och pratade intensivt med en annan svenska som stressat dit för att hinna med samma plan. Plötsligt inser vi att vi står ensamma kvar i kön och att check-in har stängt. What!? Svenskan har tydligen fattat och förklarar att det jobbiga tjutet vi ignorerat (i London är det ju alltid något som låter), var ett brandlarm. Alla skulle evakueras. Jag, som hade bråttom hem för att hinna till en arbetsintervju jag redan ombokat två gånger, fick se mig besegrad av ödets ironi.
Knorren på slutet (ni vet det som visas efter sluttexterna i "Vänner") utspelade sig på flygplatsen Stansed på måndagen. Vi stod i kö för att, med en kvarts marginal, checka in för hemresan och pratade intensivt med en annan svenska som stressat dit för att hinna med samma plan. Plötsligt inser vi att vi står ensamma kvar i kön och att check-in har stängt. What!? Svenskan har tydligen fattat och förklarar att det jobbiga tjutet vi ignorerat (i London är det ju alltid något som låter), var ett brandlarm. Alla skulle evakueras. Jag, som hade bråttom hem för att hinna till en arbetsintervju jag redan ombokat två gånger, fick se mig besegrad av ödets ironi.
Borttappad syster återfunnen. 
Sevärd.
Snyggt.
Picadilly circus erbjuder mycket för cruisaren.
...här en tvättäkta Lamborghini. Kommentar, Hanna?
Redo och på väg mot shopping.
Evakuering av Stansed airport.
Oflyt
Okej, nu tar jag tag i det. Dags för en lite utförligare förklaring av de senaste inläggen.
London var planen, som sagt. Fredag klockan ett var det tänkt att jag, bror och syster skulle hoppa in i bilen, åka till Västerås och flyga Ryanair till London för en fyradagarsweekend (min födelsedagspresent). Flygbiljetter, hotellsängar och musikalbiljetter till Mamma Mia var bokade och klara.
Jag, som hade deadline för ett skolarbete på fredag eftermiddag, stressade fram och tillbaka mellan telefon, dator och resväska likt en förvirrad höna hela torsdagkvällen och fredag förmiddag.
- Pass förresten!? Behöver vi det?
Jag och syster stannar upp och stirrar på varandra.
- Nä, Storbritannien är ju med i Schengen, det räcker med ett ID-kort, svarar bror.
Lite senare än beräknat rullade vi tillslut iväg från Uppsala, med våra pass nedstoppade i väskorna för säkerhets skull. Bror körde som en vettvilling för att vi skulle hinna till check-in i tid medan jag satt i baksätet och gnydde skräckslaget. Hela tiden hade jag en lite olustig känsla i magen, som jag försökte tänka bort. Tänk om vi inte hinner...vad gör vi då? Musikalen var samma kväll och vi skulle precis hinna dumpa resväskorna på hotellet, hämta ut biljetterna och glida in på teatern innan den började om allt gick som det skulle. Nästa flyg gick på lördagen.
En timme och många änglainsatser senare står vi och flämtar i check-in på Västerås flygplats. Vi hann.
Vi hälsar käckt på damen bakom disken som ber om att få kolla på våra pass. Jaha, tänker vi och slänger upp dem. Tystnad. Damen skriver något och får en bekymmersrynka i pannan.
- Hmm...hörs det.
Och sen:
- Ida Widberg, vem av er är det? ...Ditt pass har gått ut.
(återkommer med resten av historien när jag haft mitt seminarie om portal hypertension)
London var planen, som sagt. Fredag klockan ett var det tänkt att jag, bror och syster skulle hoppa in i bilen, åka till Västerås och flyga Ryanair till London för en fyradagarsweekend (min födelsedagspresent). Flygbiljetter, hotellsängar och musikalbiljetter till Mamma Mia var bokade och klara.
Jag, som hade deadline för ett skolarbete på fredag eftermiddag, stressade fram och tillbaka mellan telefon, dator och resväska likt en förvirrad höna hela torsdagkvällen och fredag förmiddag.
- Pass förresten!? Behöver vi det?
Jag och syster stannar upp och stirrar på varandra.
- Nä, Storbritannien är ju med i Schengen, det räcker med ett ID-kort, svarar bror.
Lite senare än beräknat rullade vi tillslut iväg från Uppsala, med våra pass nedstoppade i väskorna för säkerhets skull. Bror körde som en vettvilling för att vi skulle hinna till check-in i tid medan jag satt i baksätet och gnydde skräckslaget. Hela tiden hade jag en lite olustig känsla i magen, som jag försökte tänka bort. Tänk om vi inte hinner...vad gör vi då? Musikalen var samma kväll och vi skulle precis hinna dumpa resväskorna på hotellet, hämta ut biljetterna och glida in på teatern innan den började om allt gick som det skulle. Nästa flyg gick på lördagen.
En timme och många änglainsatser senare står vi och flämtar i check-in på Västerås flygplats. Vi hann.
Vi hälsar käckt på damen bakom disken som ber om att få kolla på våra pass. Jaha, tänker vi och slänger upp dem. Tystnad. Damen skriver något och får en bekymmersrynka i pannan.
- Hmm...hörs det.
Och sen:
- Ida Widberg, vem av er är det? ...Ditt pass har gått ut.
(återkommer med resten av historien när jag haft mitt seminarie om portal hypertension)
fredag, juni 1
torsdag, maj 31
onsdag, maj 30
onsdag, maj 23
Hipp hipp hurra
Grattis på fölsedagen, Linné!
Idag var jag på väg ut på kejsarjakt med kameran i högsta hugg, men hann inte långt innan jag gav upp för mitt samvete som skrek "lägg av, gör klart skolarbetet nu istället". Så här sitter jag nu med mina kladdiga anteckningar istället för att mingla med kungligheter i Universitetsaulan. Och ni stackare får inte kejsarbilderna jag tänkt lägga upp här.
Idag var jag på väg ut på kejsarjakt med kameran i högsta hugg, men hann inte långt innan jag gav upp för mitt samvete som skrek "lägg av, gör klart skolarbetet nu istället". Så här sitter jag nu med mina kladdiga anteckningar istället för att mingla med kungligheter i Universitetsaulan. Och ni stackare får inte kejsarbilderna jag tänkt lägga upp här.
måndag, maj 21
Utmanande underligheter
Okej, Sofie... här kommer svar på din utmaning: "Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn..." Here we go:
1. När jag var riktigt liten åt jag modell-lera (hemmagjord med mjöl, salt och några halvnyttiga ingredienser i, minns ni?). När mamma såg det och förbjöd mig fortsatte jag i smyg. Mums.
2. Jag var besatt av hästar som liten tjej (läs:5-11 år). Jag ritade hästar, läste om hästar, ryktade mina små Barbiehästar och låtsades att de var riktiga, jämförde priser i hästannonser inför ett framtida inköp och gjorde i ordning garaget i fall att en häst skulle rymma och en morgon stå och gnägga på vår tomt. Som tur var fick jag börja ta ridlektioner så småningom. Min besatthet blev inte bättre.
3. Fortfarande kan jag bli helt kär när jag åker förbi en hästhage, stanna till bara för att lukta lite, prata lite med dem och låtsas att jag är hästpsykolog. Don't tell anyone. Eh.
4. Inom fem sekunder efter att jag börjat prata med en person som har en någorlunda tydlig dialekt börjar jag prata på samma. Ta inte illa upp om du skulle råka ut för det någon gång - jag gör det inte för att driva med dig!
5. Jag älskar att sjunga opera.
6. Alla helgons dag 2005 sprutade jag superlim i ögat och fick gå till akuten. Klarade mig, tack vare glasögon, rätt bra.
Phew. Jag tror jag skonar mina bloggvänner och låter bli att skicka vidare den här gången.
1. När jag var riktigt liten åt jag modell-lera (hemmagjord med mjöl, salt och några halvnyttiga ingredienser i, minns ni?). När mamma såg det och förbjöd mig fortsatte jag i smyg. Mums.
2. Jag var besatt av hästar som liten tjej (läs:5-11 år). Jag ritade hästar, läste om hästar, ryktade mina små Barbiehästar och låtsades att de var riktiga, jämförde priser i hästannonser inför ett framtida inköp och gjorde i ordning garaget i fall att en häst skulle rymma och en morgon stå och gnägga på vår tomt. Som tur var fick jag börja ta ridlektioner så småningom. Min besatthet blev inte bättre.
3. Fortfarande kan jag bli helt kär när jag åker förbi en hästhage, stanna till bara för att lukta lite, prata lite med dem och låtsas att jag är hästpsykolog. Don't tell anyone. Eh.
4. Inom fem sekunder efter att jag börjat prata med en person som har en någorlunda tydlig dialekt börjar jag prata på samma. Ta inte illa upp om du skulle råka ut för det någon gång - jag gör det inte för att driva med dig!
5. Jag älskar att sjunga opera.
6. Alla helgons dag 2005 sprutade jag superlim i ögat och fick gå till akuten. Klarade mig, tack vare glasögon, rätt bra.
Phew. Jag tror jag skonar mina bloggvänner och låter bli att skicka vidare den här gången.
torsdag, maj 17
Nasjonalistiska, nøjsamma Norge
Oslo. Underbart väder, kjempeglad stämning och "bunad"-klädda människor i varenda liten gränd. Jag bestämde mig och bokade bussbiljett bara timmar innan bussen skulle avgå, men jag har inte behövt ångra mig en sekund. Å, vi elsker dette landet. Gratulerer på dagen!
Norska barn är oslagbart bedårande
Nationaldagsfirandet börjar med minnesceremoni vid en soldatgrav,
HM Kongens Garde ackompanjerar.
Sedan tåg upp till slottet...
...där kungafamiljen tar emot. Ja, de vinkar iallafall. Ser du?
Framför slottet går närmare ett hundratal tåg med elever, gamla som nuvarande, från hela Oslotraktens alla skolor, och ropar "hurra, hurra!"
Vi vinkade tillbaks och hurrade med.
Nej, det är inte vilsna overaller från KTH. Russar kallas de och är den norska motsvarigheten till våra gymnasiestudenter. Den 17 maj avslutar de sin månadslånga period av festligheter dygnet runt (samtidigt som de skriver sina sluttentor...typiskt Norge alltså)
Bunader är alltså vad de kallar sina nationaldräkter. Anne och Linn visar stolt upp sina.
I bakgrunden några inflyttade svenskar som firar med våfflor och brunost. Mums?
Nasjonaldagen är barnens dag, säger de.
På kvällen är det de stora barnen som går ut och leker.
Oslo dagen efter, från Holmenkollen sett
måndag, maj 14
Schlågerpolitik
Missade av förklarliga skäl lördagens Eurovision Song Contest-final, men nyheten om hur det slutade har nu nått även mig. Suck. Svågerpolitik! säger Aftonbladets Markus Larsson som tycker precis som jag.
söndag, maj 13
Spexet slut, självklar sömnbrist
Sista spexföreställningen spelad. Årets upplaga av SöderSpexet var bitvis riktigt kul tyckte både jag och publiken.
Jag och Sofie hoppade in som körtjejer helgen innan premiären och det ångrar vi inte nu. Eller well, efter en sittning som hette duga och lurvsväng hela natten är vi förstås lite slitna. Men vad gör man inte för haglande alliterationer, ordvitsar och andra torra skämt? Interaktiv improvisationsteater i bästa musikalanda.
Kolla in fler bilder på www.cervin.cc/capone
Jag och Sofie hoppade in som körtjejer helgen innan premiären och det ångrar vi inte nu. Eller well, efter en sittning som hette duga och lurvsväng hela natten är vi förstås lite slitna. Men vad gör man inte för haglande alliterationer, ordvitsar och andra torra skämt? Interaktiv improvisationsteater i bästa musikalanda.
Kolla in fler bilder på www.cervin.cc/capone
tisdag, maj 8
Töntar och trallande
I fredags var jag på en töntfest. Alltså, temat var "tönt". Festlokalen ute på Wijks folkhögskola utanför Uppsala var fylld av högt uppdragna byxlinningar, glasögon, slipovers, omatchade färger, konstiga frisyrer och duktiga skådespelare. Känslan av att jag befann mig i en teenage movie från 70-talet var skrämmande. Men så, vissa stunder, kändes det bara helt normalt. Alla är vi töntar innerst inne.
Eftersom alla spelade ut sina töntdrömmar till fullo var dock det lite svårt att lära känna någon (och att veta vem man själv var, efter ett tag!).
Eftersom alla spelade ut sina töntdrömmar till fullo var dock det lite svårt att lära känna någon (och att veta vem man själv var, efter ett tag!).
Maja went Värmland 1980. För snygg för att vara tönt tycker jag.
Hanna gjorde också ett strålande jobb med sin look. Själv valde jag gummistövlarna.
Sedan dess har jag repat med de töntcoola spexarna från Söder i princip varje dag. Missa nu inte veckans event: Söderspexet - premiär ikväll kl 19! Jag körar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
